Sista dagarna i Cusco...

Nemen hallå i stugan! Long time no blogging, som jag brukar säga ;)

Inte helt säker på va jag sist skrev om, men ni kan vara säkra på att mycket har hänt. Det nya året blev väldigt lyckat, spenderades som sagt men en fransk volontär. Staden var helt packad med folk som dansade och hade kul. Enligt traditionen ska man äta tolv vindruvor vid tolvslaget och för varje druva tänka på vad man vill ska hända varje månad. Jag fick i mig sex druvor, sen sa det stopp. Jag har iallafall ett halvår planerat! ;-) Det roliga här är att på nyår är alla ute och firar, gammal som ung, en riktig folkfest.

Förra helgen drog jag till Machu Picchu, vilket var en otroligt häftig upplevelse. Jag valde att skippa det turistiska tillvägagångssättet. Så jag tog helt enkelt de inhemska bussarna som nästan bara Cuscoborna tar. Jag var dock inte helt ensam, till sällskap hade jag två argentinare och en colombian. Otroligt härliga människor som gjorde att jag orkade med den 8 timmar långa promenaden i mörkret (i djungeln) som kom efter de 5 timmarna i liten minibuss. Resan började klockan två på eftermiddagen och vi var framme i Aguas Calientes klockan 2 på morgonen. När vi väl kom fram var alla hostels helt fulla så vi fick spendera den natten ute i regnet, men men, man ska inte klaga ;) Dagen där på gick vi till de varma källorna i Aguas Calientes och tog igen oss efter en otroligt lång och blöt vandring. Tredje dagen bar det av till Machu Picchu, vilket såklart också gjordes på fot. Men allt var värt det, Machu Picchu är inte kallat ett av världens underverk för intet. Fantastisk arkitektur och en helt otrolig utsikt, cool upplevelse minst sagt. Om mina stackars föräldrar visste alla tokigheter jag hittat på skulle de säkert få en hjärtattack, men som jag brukar säga, bättre att be om förlåtelse än att be om lov :-P Av allt var dock att gå i djungeln det häftigaste jag gjort. Att se bananer, advokader, kaffe, mango och papaya. Så häftigt att se alla dessa frukter i sitt "naturliga tillstånd".

Sista veckan i Cusco har varit helt grym. Jag kom verkligen in i jobbet och började trivas riktigt bra. Att jag kan spanska har hjälpt mig mycket att kunna lära känna folket på ett annat plan. Sista räckan ar jag mycket på akut-avdelningen. Señora Julia, sjuksköterskan tog väl hand om mig och sista dagen blev det väldigt svårt att säga hej då. Det är dock alltid såhär, när det känns som bäst och man trivs som mest så måste man åka hem. Lite som känslan när man var liten och inte ville åka hem ifrån sin kompis.

Ja, sista dagarna blev jag väldigt nostalgisk. Jag köpte tårta till familjen jag bott hos så vi firade att jag skulle fara min kos ;-) Från Cusco tog jag igår bussen till Lima. En 24 timmar lång bussfärd som tog mig igenom alla möjliga olika ställen, mest såg det dock ut som öken :) Nu ligger jag i min säng här på ett hotell och snart ska jag dra till playan. Tidigt tidigt på måndag drar jag hem igen. Och det inte utan gråten i halsgropen må jag säga... but YES! jag har wi-fi på hotellet! Nu kommer pappa bli överlycklig när han får se att jag tillslut kommer med ett blogginlägg, haha ;)

Nu kommer en hel bunt bilder. Dock kommer de från min mobil så jag kommer inte kunna visa alla bilder jag skulle vilja, men det blir ett litet smakprov tills jag kommer hem. Ciao alla glada!

Feliz año nuevo!

Nu har jag lovat min kära Pappa att jag ska aktie mer frekvent. So here it goes!

Varje dag när jag kommer till jobbet så måste jag prata med "la directora" (typ chefen) innan jag börjar jobba. För henne är jag Rebequita, haha. På sjukhuset har de en tendens att avsluta alla ord med -ita eller -ita. Alltså:

Rebecka = Rebeqita
Sole (valutan i peru) = solsito
Cabeza = cabezita
Muchacha = muchachita

Anyways, idag pratade jag med la directora och hon sa att jag kunde börja på en ny avdelning, akuten. Det var definitivt en ny upplevelse. Det kom in människor hela tiden med alla möjliga olika åkommor. Mestadelen hade blivit bitna av hundar och hade infekterade sår. Jag fick ta hand om ett sår på en liten pojke som hade blivit biten, sedan fick jag se på när läkaren sydde ett sår som var riktigt djupt och infekterat. Även om jag kanske inte får göra så mycket som jag skulle vilja så lär jag mig otroligt mycket genom att bara observera. Kort och gott en riktigt chevere (=skön, grym, cool) dag på jobbet ;)

I Sverige är det typ redan 2013, men här har jag fortfarande 6 timmar kvar! Hela dagen har varit lite galen, det är otroligt mycket människor och försäljare på gatorna. De säljer allt man möjligen kan tänka dig, och allt är gult. Gult står visst för lycka och "prosperidad". Överallt säljs gula kalsonger och trosor. Det är helt normalt här, men först fatta jag ingenting. Varför säljer de bara GULA trosor?! Haa, i Sverige har vi ju alla möjliga färger! ;)

Ikväll ska jag äta middag med en volontär som också arbetar på sjukhuset. Hon kommer ifrån Frankrike och är väldigt trevlig. Det är intressant att lära känna så mycket olika människor som alla har sin egen historia.

Nu kommer lite bilder från sjukhuset. På min kära fransyska och lite allt möjligt. Hoppas ni får lite känn på hur det är att vara här. Nu ska jag bara säga, feliz año nuevo a todos mis seguidores! Hasta la vista, sueqitos!

Första dagen pa jobbet = förlossning

Nu har det gatt tva dagar sedan mitt senaste inlagg, det kanns som en evighet sedan. Det har hant sa otroligt mycket! Jag har sett min forsta forlossning, jag har atit alpaca och gatt runt i en helt okand stad...

Min forsta dag pa jobbet borjade med att jag skulle ta en taxi for forsta gangen i livet. Det gick bra, resan gick pa ca. 4 soles (12 kronor). Sedan fick jag traffa lakaren pa sjukhuset som visade mig avdelningen jag ska vara pa. Jag ar pa en avdelning dar det ligger kvinnor som precis fatt, eller ska fa, sina bebisar.

Dagen var ganska lugn och jag fick folja med lakaren nar han undersokte alla sma bebisar. Helt plotsligt kommer sjukskoterskan och sager till mig att folja med henne. Vi gar in i ett rum dar en kvinna ligger pa en brits, bakom henne haller hennes man om henne. Mitt hjarta bultade som aldrig forr och jag fick ta manga djupa andetag fot att inte tuppa av. Jag kunde se pa henne hur otroligt ont hon hade... Tillslut kunde man se ett huvud, men det var nastan helt svart. Navelstrangen hade virat sig runt huvudet och barnet kunde inte fa syre. Allt var valdigt kaotiskt och sa fort barnet var ute sa borjade gora kompressioner osv. Efter kanske 2 minuter, som kandes som en evighet, sa borjade det lilla livet skrika. Jag fick kampa for att halla tararna tillbaka, jag tror det var ett av de mest otroliga ogonblicket i mitt liv. Jag fick halla i den lilla pojken, som egentligen inte var sa liten, 4 kilo faktiskt. Han var sa otroligt gullig... Pappan ville att jag kulle ge honom min e-mail for att han ska kunna skicka bilder och beratta hur det gar for den lilla pojken. Snacka om att det gjorde min dag! En helt vanlig dag pa jobbet, eller??

Pa kvallen traffade jag Sabina, som ocksa ar volontar har i Cusco. Valdigt roligt och intessant att fa en annan volontars objektiv pa allt. Manga bra tips fick jag ocksa. Det blev en lyckad kvall som bjod pa manga goda skratt och aven alpaca-kott... inte alltfor pjoskigt!

Idag har jag kört sight-seeing genom stora delar av Cusco. Jag borjade klockan tio pa formiddagen och gick sedan runt hela dagen. Jag har sett sa otroligt manga spannande, haftiga, konstiga, roliga (osv) saker idag! Riktigt kul att ta sig runt sjalv och hitta alla de platser som andra turister inte verkar hitta fram till. Man ma bli otroligt uttittad, men men... Skont att kanna sig lite speciell for en gang i livet :P

Nu ska jag hem och sova, imorgon ar en ny dag som vantar med nya aventyr. Och jajustea, jag lyckades branna mig riktigt rejalt idag. Det ar latt att underskatta vadret har. Nu ska jag komma ihag att ta pa mig solskyddsfakor innan jag drar ut. Men men, jag ser hellre ut som en tomat än en vitlok! Ciaoo :D

Gracias a Díos...

Känslan när jag såg Cuzco från flygfönstret var ganska otrolig. Jag har aldrig sett en sådan utsikt nar jag har flugit frörut. Taxichauffören som mötte upp mig vid flygplatsen var en trevlig man som bott i Cuzco hela sitt liv. Nar vi kom fram möttes vi upp av mamman i huset, Bertha, som måste vara det gulligaste Gud skapat. Hon bjöd mig direkt på koka-te for att jag lättare ska vänja mig vid höjdskillnaden, for Cuzco ligger på ca 3400m höjd.

Jag har mitt eget rum och huset är väligt trevligt. Jag känner mig välkommen och alla verkade vara glada att jag kan såpass mycket spanska som jag kan  "Felicitaciones Rebecka, hablas muy bien el español" <--- typ så later det ;) Jag tackar Gud att allt har gått så bra, jag kan knappt fatta att jag faktiskt är har. Jag är ganska mör i kroppen och hjärtat dunkar snabbt på. Minsta ansträngning och jag är helt anfadd, känner mig som en gamling...

Nu ska jag försöka hitta el Supermercado for att köpa lite småsaker. Jag ska också försöka att inte gå helt vilse bland gatorna här, vilket inte är svårt ska jag säga! Hasta pronto suecitos!

Lima!

För 4 timmar sedan kom jag till Lima och nu har jag lyckats hitta wi-fi på en Starbucks. Alla är VÄLDIGT hjälpsamma här, ibland får man vara glad att man är blond och blåögd. Det har sina fördelar ;)

Nu har jag bara sista anhalten kvar, och som sången säger "sista redan blir den bästa"... En timme tar redan från Lima till cuzco. Resan har varit lång och tröttsam men jag känner mig förvånansvärt pigg och glad!

Jag har pratat mer spanska på bara några timmar nu, än jag någonsin gjort. Det är så härlig känsla, att jag både förstår och kan göra mig förstådd!

Nu ska jag checka in mitt bagage, hasta luego suecos! ;)

Atlanta, Georgia

Nu sitter jag och väntar på att få gå ombord flyget till Lima. Jag har rest i 15 timmar nu och det har tidvis känts som en omöjligt lång resa, men jag har inget att klaga på. Allt har gått otroligt bra. Jag är fortfarande förundrad över standarden på planet, massor med musik och film. All mat man kan önska sig, helt gratis! Man känner att man inte åker Ryanair iallafall...

I tullen frågade säkerhetsvakten hur jag vågade åka helt själv till Peru. Han undrade också hur det kommer sig att mina föräldrar släpper iväg sin 17-åriga
dotter. Ingen aning, sa jag, fråga dem! ;)

Känns lite overkligt att klockan är 10 på natten där hemma. Här skiner solen och inte ett moln så långt ögat kan nå. Min nästa etapp kommer ta ca. 7 timmar och jag ska försöka springa runt lite här för att göra av med energi.

Hoppas ni har det bra i kalla mörka Sverige, hasta la vista baby!

Hasta la vista, Sverige!

"Om det inte finns på internet har det inte hänt..."

Om ca 10 timmar bär det av mot Peru. Än så länge har ingen resfeber infunnit sig och förhoppningsvis ska jag kunna få några timmars sömn inatt. Nu sitter jag och min kära far och fixar det sista inför resan. Papper ska fyllas i, försäkringspapper ska skrivas ut och en hel del annat. *pust*

Innan jag kommit fram till Peru, Cusco, kommer jag ha besökt ett antal nya platser. Två nya kontinenter på en dag! Med tanke på att den längsta resan jag gjort själv är från Norge till Sverige så kan man kanske förstå att jag är aningen orolig. Men om allt går som det ska så tar resan 32 timmar och förhoppningsvis är jag framme klockan 07.10 (13.10 svensk tid) i Cusco.

Sverige - Holland, Belgien

Holland - Atlanta, Georgia

Atlanta - Peru, Lima

Lima - Cusco

I Peru ska jag jobba på ett sjukhus i en staden Cusco. Det är en del av mitt projekarbete där jag ska göra en studie om hygienrutiner. Cusco ligger ca 3400 m över havet, och inte allt för långt därifrån ligger den berömda inkastaden "Machu picchu". Jag ska bo hos en peruansk familj och tanken är att jag ska kunna klara mig på den spanskan jag kan. Mitt spanska-lexikon är packat så i nödfall får jag väl rota fram den.

Väskan är packad. Rebecka är taggad. Hasta la vista, baby!