En la selva! Alltså, djungeln!

Hallå i stugan!

Jag är just hemkommen från en väldigt speciell resa. Det är så att Carlos pappa bor med sin familj på "landet". Saken är bara den att "el campo" är inte som den svenska landsbygden. För att komma till min kära svärfar fick vi först lov att åka minst 12 timmar i buss (inte som svenska bussar). Sedan korsa en flod i en liten kanot. Dar möttes vi av Luis, Carlos far, som hade med sig hästarna. Det visade sig sen att vi skulle rida 3 timmar mitt i djungeln.

Hos familjen möttes vi av Alejandra, Samuel, Natalia, Sara och mamma Angela. Barnen var helt överlyckliga att se sin storebror, kanske lite mer avvaktande med den nya flickvännen. Men efter en dag var all blyghet som bortflugen och vi hade väldigt roligt tillsammans! 

Nya upplevelser:
- Sett eldflugor (Och fångat en)
- Sett apor
- Sett papegojor, asså in the wild!
- Duschat mig i total mörker, med en dunke regnvatten.
- Ätit kyckling (criolla), väldigt färsk... Drygt en timme efter slakten :D mums filibabba!
- Badat i en flod som tydligen kryllar av små krokodiler.

- Druckit färsk mjölk, 

Det har iallafall varit en helt otrolig upplevelse. Fastän mina ben har minst 100 myggbett så är jag glad ändå. Här kommer lite bilder från veckan som gått. 

Skriv gärna en liten kommentar, lite nyfiken på att veta vilka som läser! :)

Bye for now!

Carlos med pappa Luis, helt coollugna inför att åka den lilla kanoten över floden. 

Kanoten kanske ser stadig ut, men det kan jag lova, det var den inte.

Carlos med sin häst Samara, som fick bli min följeslagare ;)

Enligt Luis är jag duktigare än många colombianska kvinnor på att rida. Inte så nervös (sa han, haha)

Härliga lilla Alejandra som älskade att gå runt och ta kort.

Samuel är en riktig bonde som börjar varje dag med varm mjölk direkt ur spenen!

Kossorna här har stora öron!  ;)

Natalia är en riktig cowgirl, hjälper pappa att mjölka varje dag.

"Ta en bild på mig med mjölkmustasch!" 

Sara god det några dagar att lära känna, men nu är vi bästisar :)

Det blev en hel lekande, dels en ny uppsättning av "Romeo och Julia"... 

Barnen ville ha pizza, lite svårt utan en ugn, men Carlos var väldigt självsäker att han skulle klara det.

Och pizza blev det, riktigt god också!!

Man får be snällt om man ska få ett leende, haha ;)

Kullarna man ser här är en del av den marken som Luis och hand familj äger.

Tillbaka igen till civilisationen gick väldigt snabbt, jag fick tillochmed testa på att galoppera en hel del!

Estamos en Paro!

Buenas noches guapos! 

Här i Colombia är det just nu "Paro" vilket är mer eller mindre som en jordbruksstrejk. För att stödja jordbrukarna i hela landet så går människor ut på gator och protesterar. Detta leder till att matpriserna stiger, så här hemma är huset fullt med grönsaker, om det blir alldeles för dyrt med mat. Igår var jag vid presidenthuset, där var det fullsmockat med människor som demonstrerade.  

Strejken gör att nästan alla universitet stänger ner och att ta sig fram i Bogota blir betydligt svårare. Men lika glad är jag för det, för det betyder att Carlos måste stanna hemma, hihi! ;) Så igår gjorde vi spagetti och köttfärssås, det blev en riktig höjdare! 

I våran lägenhet bor Carlos mamma, Elsy, hans styvfar, Luis och "lillasyster" Paola. En liten familjemedlem till faktiskt, undulaten Piolin! Han kan inte flyga men han går runt i hela lägenheten och med sin näbb klättrar han upp på soffan osv. Låter väldigt pittoreskt och gulligt, I know, problemet är att han också gillar att bitas. Hårt. Mina fingrar är helt röda efter ett antal försök att klappa honom, men men, det blev några fina bilder ändå ;) 

Sist men inte minst så fick jag vara med och hjälpa till i Elsys lilla affär, riktigt roligt! Man träffar så mycket roliga människor, och man lär känna folk på ett annat sätt :) 

Här kommer bilder från senaste dagarnas upptåg! 

Hasta la vista...

Här kan man se hur La plaza borde se ut just nu i detta ögonblick...

 

Carlos syster, Paola :) 

Min cuñis, Paolita 

Min nya kompis, Piolin! 

Nemen! Jag fick ju till och men en puss :O 

Här hjälper jag till i affären! :)

Här gör Carlos Pandebono, väldigt seriöst och koncentrerat som ni ser ;) 

Hemma i Bogotá igen!

Hola bola!

Carlos har inte svenskt tangentbord på sin mobil, så ni får ursäkta om det blir några felstavningar här och där...

I måndags flög vi tillbaka till Bogotá efter en varm och härlig vecka i Barranquilla.  Carlos vann inte tävlingen, men men, om inte annat så får han laga mat till mig resten av livet, hahaha ^^

Igår var jag med Carlos syster Paola, hon visade mig sitt universitet och vi "gjorde stan", så att säga. Paolita var betydligt mer lugn än Carlos och hon tycker inte alls jag ska vara rädd för att gå ut och gå etc. Tack vare det känner jag mig betydligt lugnare att ta mig runt själv i stan. Sanningen är att jag gillar Bogotá mer och mer för varje dag, jag kanske stannar här ändå ;)

Okej, saker jag har noterat so far:

1. Parfymerat toapapper.
2. Vattnet smakar KLOR!
3. Snart = 1 till 2 timmar
4. I duschen är vattnet antingen kokhett eller iskallt.       
5. Bogotá är kallt, haha -.-'
6. I'm lovin' it

Här kommer lite bilder från sista dagarna i Barranquilla.

/Love, Rebecka <3

P.S Frukterna jag håller i är såna jag aldrig sett eller smakat förut, ganska häftigt faktiskt. Btw,nej, bilderna är inte i kronologisk ordning, sorry...

Barranquilla!

Hallå i stugan!

Äntligen har jag hittat wifi, så nu kommer en uppdatering!

Just nu sitter jag på ett café och det är säkert 35 grader. Man orkar knappt äta mat, men jag dricker säkert flera liter om dagen. Inatt sov jag kanske 3 timmar, först och främst pågrund av värmen men också tack vare grannfejden utanför fönstret. Jag har aldrig hört människor skrika så högt, hahaha.

Jag och Carlos är här i Barranquilla på en tävling i matlagning, som var igår. På söndag får vi se vem som vann, Carlos tror inte att han kommer vinna, men vem vet? ;) Resten av veckan är det en matmässa där kockar från hela Sydamerika lagar mat och lär ut.

Jag fick ett fint välkomnande med ballonger och blommor hos Carlos familj. Om inget annat känner man sig väldigt speciell. Inte för att jag behöver det, som blond och blåögd är man som en utrotningshotad tiger. 

Här kommer lite foton från allt möjligt! Disfrútalo! :) 

Välkomstparty ala famila Colmenares 

En tur till parken imitt nya barrio (område, hood). 

Carlos vänner hade gjort en skylt...

Carlos ska flyga för första gången! Mot Barranquilla! :D

Man blir galet törstig i värmen, perfekt för att testa alla de 100000000 olika gaseosas.. 

 .

Den Colombianska maten är helt ok, men... Haha... Jag saknar redan maten där hemma! ;)

Här ska Carlos tävla mot 7 andra elever från olika skolor i Colombia

Kocken i orange är Carlos lärare i matlagning, bredvid honom (i vitt) är min egen mästerkock! ^^

Hallå! Jag drar till Colombia nu!

Hola bola! 

Då var man "back in business", som det heter. Samma blogg, nytt namn och ny destination. Denna gång blir det Colombia, kärleken för en visst till alla världens hörn, till mina föräldrars förtret. För att ni inte ska glömma mig när jag är borta så ska jag försöka hålla er uppdaterade om allt som händer där i djungeln! Hasta la vista...

Godis - check

Pass - check 

Pengar - check 

Biljetter - check

Något jag glömt? ;) 

/La sueca 

 

Ett sista farväl

Hola a todos!

Nu har det gått över två veckor sedan jag lämnade Perú och jag tror jag äntligen börjat landa. När jag tänker tillbaka känns det som det lika gärna skulle kunna vara ett år sedan jag var i Cusco. Det är lite som att försöka komma ihåg en dröm. Speciella tillfällen etsar sig fast i minnet, de historierna som man till exempel redan dragit ett trettiotal gånger, men mycket glöms bort. Kvar finns bara känslan. Känslan man fick när man varje dag satte sig i taxin på väg mot sjukhuset, taxin skumpade snabbt fram och staden svischade förbi. När jag slutade jobbet gick jag alltid några kvarter för att hitta någon som sålde antingen vattenmelon eller kaktusfrukt. Sedan kom man hem och maten stod framdukad, soppa-huvudrätt-frukt, det var standard. På sjukhuset var det nya saker varje dag, jag lärde mig och såg saker jag aldrig kunnat tänka mig.



På väg till MachuPicchu med gänget ;)

Jag skulle egentligen behövt 1 eller 2 månader till. Minst! Det fanns så mycket mer jag ville se och uppleva. Det hann lixom inte riktigt bli vardag, allt var för nytt och spännande. Men men, jag är ju faktiskt inte död än. Jag har bara börjat, nu ska skolan avslutas och i sommar ska det jobbas, sedan bär det av på nya äventyr, det kan jag lova! Om några veckor bär det av till Spanien på språkresa, så vem vet, bloggen kanske får leva kvar för framtida äventyr.
   
Cusco var en mysig stad som jag nästan känner till bättre än mitt eget Stockholm. Gatunamnen och platserna stannar på något konstigt sätt kvar i mitt minne - Tupacamaru, Avenida de Sol, San Blas, Santa Monica, Calle Suecia, Ovalo Pachacutec. Om jag åker igen kommer nog resan se annorlunda ut. Nu känner jag mig mer säker, både i mig själv och med att jag känner till hur samhället är. Inte minst kan jag språket betydligt bättre nu. Att åka med en svensk organisation var egentligen ganska onödigt, om jag tagit kontakt direkt med organisationen i Cusco så hade min tid sett precis likadan ut. Men första gången man åker själv vill man göra det så säkert som möjligt.

 

Perú var den bästa resan jag gjort. Det var inte lätt och jag har fått kämpa en hel del för att kunna åka. Det handlade om pappersarbete, pengabrist, oroliga föräldrar och mycket annat. Det var värt det. Varje svettdroppe när jag klippte gräs, alla våta kläder när jag jobbade i kök och alla snoriga barnnäsor som torkats. Haha, well well, belive me, this won't be the last you hear from me! Chauu